Hoppning med mästaren

Det är roligt att vara ponnyryttare. Ponnyn är något jag älskar. De är snabba, goa och har starka viljor. Får man en ponny, liksom ett sto på sin sida så har man en otrolig chans till framgång. Idagg fick jag bli 5 år yngre, liksom ponnyn jag red blev 15 år yngre.

Idag red jag alltså Felix. Pirre, alltså Felix ägare bad mig för någon tid sedan hoppa honom. De dagar vi tidigare bestämt har aldrig fungerat i slutändan, så idag var första gången jag hoppade Felix.

Han blev som sagt mycket yngre efter att man kommit över första hindret och fått igång motorn. Jag hoppade några enskilda hinder och sedan en banan med element på 40-80 cm. Felix var bra, reagerade snabbt och väldigt vild. Han gav allt och var överlycklig. Jag rider ju inte honom så mycket, delvis för att jag känner mig stor på honom, delvis för att jag har både skola och Rinja med. Det är roligt att få leka ponnyryttare med jämna mellanrum. Pirre har alltså bett mig rida Felix, då hon själv inte ser steg och Felix är så gammal att han inte kan komma över hur som helst. Enligt henne har jag mycket ponnyryttare kvar i mig (kanske lever kvar tack vare Pale, som är så nära ponny jag kommer i tävlingssammanhang) och jag hoppas verkligen det.

Nu kommer ångra bilder från idag.

Felix har då alltså, som definition på mästare, vunnit det mesta man kan vinna. Pikku poni dreby flera år, varit uttagen till olika tävlingsringar, skulle ha fått starta nordiska mästerskapen, tävlat 110 cm med vinst (hästklass) Jag är så glad att jag får fara och "leka ponnyryttare" med honom nu som då :) 

// Malin