Väckning hade vi kl. 5.30, vilket enligt mig inte är så farligt tidigt.
Innan vi åkte longerade jag henne lite, så hon fick igång musklerna, då vi inte var helt säkra på hur mycket Jessica skulle hinna verkka henne på plats.
Resan tog ca. 1 timme 50 minuter och då åt vi med morgonmål och jag sov, nästan halva vägen.
Väl på plats gick jag och anmälde Rinja på plats och visade våra vaccinations intyg, som nu sen äntligen är i skick. Då Jessica gått banan kom vi överens att då den 20:de är på banan fixar vi Rinja klar, så jag satt och såg på de första ekipagen i 90 cm.
Då vi tog ut Rinja var hon konstigt nog ren, annors brukar svamp och vatten vara kova sana, men nu var det bara att plocka på sadel, träns, martingal och pansare. Jag och mamma gick lite turvist omkring med henne innan Jessica hoppade upp.
 |
Själva banan gick riktigt bra, förutom vissa stumpar, som t.ex. mellan 1:an och 2:an då Rinja tyckte att de skulle ta ett steg mindre, så de fällde. Annors en bra och riktigt snygg bana, fast Rinja var stark.
Själva banan gick helt bra. Rinja pustade lite ut då hon fick det utrymme hon behövde, när hon var ensam på banan. 100 cm var en 0 bana och Rinja skötte sig bra. Som det syns på bilderna ovan, så hade hon bra med luft mellan fötterna och bommarna.
Väl klara med allting packade vi Rinja i bilen och åkte hem.
// Malin
vad är det som gör att hon stegrar? har hon obehag för trånga utrymmen el rädd för andra hästar el vet ni vad det är som orsakar det??
SvaraRaderaOftast börjar hon klättra längs med väggarna om en häst kommer emot i lite hårdare fart eller bakifrån utan att säga, så jag hinner lägga hjälperna mer om henne. Hon är ju väldigt stirrig och strittig om man jämför med i somras. Vi är inte helt säkra, men det kan vara brunsten, eller så har hon nån form av obehag. Jag tor ärligt mer på obehag, men hoppas på att det är brunsten. Det är bara det att om man har röd rosett i svansen, så fattar inte folk att man inte kan komma emot, så vi borde lägga en i pannluggen med. ;)
Radera